På kvällen rinner tårarna

I mörkret faller de

De fälls för dig och mig

För oss, som vi var

Som vi hade det

Tårar utan mening

Tårar med sorg

Tårar för det jag inte förstod

Tårar för att du ändå log

Fastän du hade detta mörker inom dig

Tårar för att du inte berättade för mig

Tårar för att jag inte kunde hjälpa dig

Jag gråter för den tid vi hade tillsammans

Jag gråter för den tid vi aldrig kommer få

Tårar för att jag försökte men ändå inte kunde nå

Nå in till ditt hjärta och din själ

Såsom du nådde mig och mitt inre

Du lämnar ett stort avtryck och tomrum

Jag är ledsen för att jag inte hann

Ledsen för allt jag kommer vilja säga men inte kan

Tårar för att det är verklighet

Tårar för att det är sant

Tårar för oändlighet

Tårar för att du försvann

Jag fasade för det ögonblick någon skulle säga att du var borta

Ögonblicket kom och någon sa det

Ögonblicket kom och ögonblicket gick

Världen slutade inte snurra. Tiden stod inte still. Jag vaknade inte upp

Ögonblicket kom och ögonblicket gick

”Fasar för det ögonblick när någon kan säga att hon är borta för alltid. Håller på att sjunka vid blotta tanken. Orkar inte tänka. Det är för stort” – 11 dagar innan hon dog

Du var den lilla fågeln som försökte flyga men inte kunde  

Fågeln som föll rakt ner i avgrunden

Fågeln som bröt sina vingar

Fågeln som var min vän

Min vän som föll utan att jag kunde rädda henne

Min vän som gav upp utan att säga adjö

Det kommer bli en sommar utan min vän, fågeln

Ett år utan min vän, fågeln

Hela mitt liv utan min vän, fågeln

Men som de säger i ”The Notebook”: ”If you’re a bird, I’m a bird”