Jag har bestämt mig för en anonym blogg för jag vill ingenting annat än att skriva och, om jag har tur, kunna nå ut till någon som känner som jag. Mina texter har jag hållit privata men nu vill jag dela med mig av dem. Jag skriver för mig själv och anledningen till att jag lägger ut texterna i cyberrymden är för att jag vet hur det känns att veta att någon känner som man själv. Jag förösker inte blåsa upp mitt ego på något sätt, jag vill bara dela med mig.

Jag vet hur det känns att förlora någon. Jag förlorade min vän, hon som stod mig närmast. Hon valde det själv och det känns tufft att veta att jag inte kunde hjälpa henne. På den här bloggen kommer jag att lägga upp mina tankar kring henne, hur mitt liv förändras och hur det går att reparera ett brustet hjärta.